Genom konstnärlig forskning undersöker Research Studio for Knit and Architecture hur textilindustrins 3D-stickteknik som idag används för att producera billigare plagg på kortare tid kan användas för helt andra ändamål. Kärnfrågan kretsar kring möjligheten att skapa form som både uppfyller våra kroppars själsliga och fysiska behov och samtidigt hitta nya gångbara tekniker för en post-fossil och cirkulär framtid.
Genom att böja, drapera och förskjuta undersöker studion hur objekt, plagg och rum kan komma till liv och samtidigt förbli intakta. I sitt undersökande arbete utvecklas samspelet mellan lätta och tunga strukturer där form, transparens och taktilitet uppstår av ett sällsynt skådat slag.
”Den digitalt styrda stickningen tillåter oss att skapa storskaliga material med kvaliteter som både är resurseffektiva och unika i den byggda miljön” säger Edvin Bylander (RSKA).
3D-stickning är en teknik för att skapa digitalt designade och producerade material, ungefär som 3D-printning för textil. Tekniken är utvecklad för att tillverka hela plagg utan efterbearbetning – men används i utställningen i en helt annan skala. Med stickade material i ett enda trådsystem är det möjligt att repa upp och använda samma garn flera gånger. Inom bygg finns möjligheten att använda textilfibrer som inte håller för kroppsnära plagg, som till exempel inhemsk ull, återvunna textilfibrer eller regenererade fibrer av träråvara. Materialets låga vikt och möjlighet till lokal produktion innebär dessutom minskade transporter. Stickade material kan lagas utan att förlora estetiska eller funktionella egenskaper och tvättas i stället för att målas om eller bytas ut.
